Just nu önskar jag mig att jag hade en vän här...en axel att gåta över...men jag gråter över min egen....känner mig så ensam...så ensam...vill ha någon här som förstår hur jag känner...jag behöver en axel....vill inte bara ha min egen.....jag behöver någon som förstår mig...
Jag vill inet sitta här alldeles själv och känna hur tårarna faller nerför min kind....för det gör dom nu...jag vill inte känna mig alldeles ensam....jag vill ha någon här...någons axel att gråta emot...
Snälla Cajsa kom tillbaka....nu...jag vill ha dig nu....jag saknar dej nåt så fruktansvärt mycket....det går inte att beskriva i ord....varför just du?kunde det inte ha varit någon annan?Behöver dig...Kom hem igen...snälla....jag går till din grav minst en gång i veckan och paratar med dig.....jag vill prata med dig nu...jag vill at vi fortfarande ska vara små och att det inte ska finnas några problem...jag vill bara leka...som vi gjorde förr i tiden...du och jag...

Jag har ingen här just nu..som jag mest av allt i världen skulle behöva....jag har min axel att grta ut emot och det får jag väl nöja mig med :(